Islam fördömer terrorism: Missuppfattning av evolutionen

Darwinism, med andra ord evolutionsteorin, lades fram i syfte att förneka skapelsens faktum, men är sannerligen inget annat än ett misslyckat, ovetenskapligt nonsens. Denna teori som hävdar att liv uppstod av en slump från icke-levande materia, motsades av vetenskapliga bevis för mirakulös ordning i universum och i levande ting, samt genom upptäckten av cirka 300 miljoner fossiler som avslöjar att evolutionen aldrig hänt. På detta sätt bekräftade vetenskapen det faktum att Allah skapade universum och allt levande i det. Den propaganda som utförs idag för att hålla evolutionsteorin levande är baserat enbart på distorsionen av vetenskapliga fakta, partisk tolkning, och lögner och osanningar förklätt som vetenskap.

Ändå kan denna propaganda inte dölja sanningen. Det faktum att evolutionsteorin är det största bedrägeriet i vetenskaplig historia har uttryckts mer och mer i den vetenskapliga världen under de senaste 20-30 åren. Forskning som gjorts i synnerhet efter 1980 talet har visat att påståenden om darwinismen är helt ogrundade, något som konstaterats av ett stort antal forskare. I USA i synnerhet, erkänner många forskare från så många olika områden som biologi, biokemi och paleontologi ogiltigheten i darwinismen och anställer skapelsens faktum till kontot för livets ursprung.

Vi har granskat kollapsen av evolutionsteorin och bevisen för skapelsen i stor vetenskaplig detalj i många av våra arbeten, och fortsätter fortfarande att göra det. Med tanke på den enorma betydelsen av denna fråg, kommer det vara till stor nytta för att sammanfatta det här.

Darwinismens vetenskapliga kollaps Som en hednisk doktrin som går tillbaka så långt som till antikens Grekland, var evolutionsteorins framfart stor under 1900-talet. Den viktigaste utvecklingen som gjorde det till topp ämnet i vetenskapens värld var Charles Darwins The Origin of Species, som publicerades 1859. I denna bok motsatte han, i sina egna ögon, det faktum att Allah skapade olika levande arter på jorden separat, för han hävdade felaktigt att alla levande varelser hade en gemensam förfader och hade diversifierats över tid genom små förändringar.

Darwins teori var inte baserad på någon konkret vetenskaplig upptäckt, vilket han också accepterade, det var bara ett ”antagande”. Dessutom, som Darwin erkände i det långa kapitlet i sin bok med titeln ”Difficulties on Theory”, misslyckades teorin i ansiktet på många kritiska frågor.

Darwin investerade alla sina förhoppningar på nya vetenskapliga upptäckter, som han förväntade lösa dessa svårigheter. Men i motsats till hans förväntningar, expanderade vetenskapliga rön dimensionerna av dessa svårigheter. Nederlaget för darwinismen i ansiktet på vetenskapen kan omprövas enligt tre grundläggande punkter:

1. Teorin kan inte förklara hur livet uppstod på jorden.

2. Inga vetenskapliga upptäckter visar att de ”evolutionära mekanismerna” som föreslås av teorin har någon evolutionär effekt alls.

3. Den fossila dokumentationen visar den exakta motsatsen till vad teorin antyder. I detta avsnitt kommer vi att undersöka dessa tre grundläggande punkter i allmänna riktlinjer:

Det första oöverstigliga steget: The Origin of Life Evolutionsteorin hävdar att alla levande arter utvecklats från en enda levande cell som uppstod på den primitiva jorden för 3,8 miljarder år sedan. Hur en enskild cell kan generera miljontals komplexa levande arter och, om en sådan utveckling verkligen inträffat varför spår av detta inte kan observeras i fossila fynd, är några av de frågor som teorin inte kan svara på. Men först och främst måste vi fråga oss: Var har denna ”första cell” sitt ursprung?

Eftersom evolutionsteorin okunnigt förnekar skapelsen hävdar den att den ”första cellen” uppstod som en produkt av blinda tillfälligheter inom naturlagarna, utan någon plan eller arrangemang. Enligt teorin måste livlös materia ha producerat en levande cell som ett resultat av tillfälligheter. Ett sådant påstående är dock oförenligt med de mest svårangripliga reglerna i biologin.

”Liv kommer från liv”

I sin bok refererade Darwin aldrig till livets ursprung. Den primitiva förståelsen av vetenskap under hans tid vilade på antagandet att levande varelser hade en mycket enkel struktur. Ända sedan medeltiden, spontan generation, som påstår att icke-levande material kom samman för att skapa levande organismer, hade allmänt accepterats. Det var en vanlig uppfattning att insekter kom till från matrester och möss från vete. Intressanta experiment utfördes för att bevisa denna teori. Lite vete placerades på en smutsig trasa och man trodde att möss skulle härröra från det efter ett tag.

Likaså ansågs larver som utvecklades i ruttnande kött vara ett bevis på spontan generation. Men det var senare förstått att maskarna inte uppstod i kött spontant utan fördes dit av flugor i form av larver, osynliga för blotta ögat.

Även när Darwin skrev The Origin of Species, var tron att bakterier kunde komma att existera från icke-levande materia allmänt accepterat i den vetenskapliga världen. Men, fem år efter publiceringen av Darwins bok meddelade Louis Pasteur sitt resultat efter långa studier och experiment, vilket motbevisade spontan generation, en viktig hörnsten i Darwins teori. I sin triumferande föreläsning på Sorbonne 1864 sade Pasteur: ”aldrig kommer läran om spontan generation återhämta sig från dråpslaget av detta enkla experiment”.

Under en lång tid gjorde förespråkare för evolutionsteorin motstånd mot dessa upptäckter. Eftersom utvecklingen av vetenskapen rivit den komplexa strukturen av cellen av en levande varelse, stod idén om att liv kunde komma i stånd genom en tillfällighet inför en ännu större återvändsgränd.

Resultatlösa ansträngningar av det tjugonde århundradet Den första evolutionisten som tog upp frågan om livets ursprung under det tjugonde århundradet var den berömde ryske biologen Alexander Oparin. Med olika teser avancerade han på 1930 talet, han försökte bevisa att en levande cell kunde härröra från en tillfällighet. Dessa studier var dock dömda att misslyckas och Oparin blev tvungen att göra följande bekännelse:

Tyvärr, men problemet med cellens ursprung är kanske den mest dunkla punkt i hela studien om organismernas evolution.

Evolutionistiska efterföljare till Oparin försökte utföra experiment för att lösa detta problem. Det mest kända experimentet utfördes av den amerikanske kemisten Stanley Miller år 1953. Genom att kombinera gaserna han påstod hade funnits i den ursprungliga jordatmosfären i ett experiment set- up, och lägga till energi till blandningen, syntetiserade Miller flera organiska molekyler (aminosyror) som finns i strukturen av proteiner. Knappt ett par år hade gått innan det avslöjades att detta experiment, som sedan presenterades som ett viktigt steg i evolutionens namn, var ogiltigt för att atmosfären som användes i experimentet var väldigt annorlunda från de riktiga förhållandena på jorden.

Efter en lång tystnad erkände Miller att atmosfär mediet han använde var orealistiskt. Alla evolutionisternas insatser genom hela tjugohundratalet att förklara uppkomsten av liv slutade i ett misslyckande. Geokemisten Jeffrey Bada från San Diego Scripps Institute, godtar detta faktum i en artikel publicerad i Earth magazine år 1998: Idag när vi lämnar det tjugonde århundradet står vi fortfarande inför det största olösta problemet som vi hade när vi gick in i det tjugonde århundradet: hur fick liv sitt ursprung på jorden?

Den komplexa strukturen av liv Den främsta anledningen till att evolutionsteorin hamnade i en sådan stor återvändsgränd om livets ursprung är att även de levande organismerna som anses vara de enklaste, har enastående komplexa strukturer. Cellen av ett levande ting är mer komplext än alla våra konstgjorda tekniska produkter. Idag, till och med i de mest utvecklade laboratorierna i världen, kan inte en levande cell framställas genom att föra samman organiska kemikalier.

De villkor som krävs för bildandet av en cell är alltför stora i kvantitet för att förklaras bort av tillfälligheter. Sannolikheten att proteiner, byggstenarna i en cell, syntetiseras av en tillfällighet är 1 på 10 950 mindre i sannolikhet än 1 på 1050 för ett genomsnittligt protein som består av 500 aminosyror. I matematik anses en sannolikhet mindre än 1 på 1050 som en praktisk omöjlighet.

DNA-molekylen som finns i kärnan i cellen och som lagrar genetisk information är en magnifik databank. Om informationen som finns kodad i DNA skulle skrivits ner, skulle det utgöra ett gigantiskt bibliotek bestående av cirka 900 uppslagsverk med 500 sidor vardera i volym.

Ett mycket intressant dilemma framträder i detta skede: DNA kan replikera sig själv endast med hjälp av några specialiserade proteiner (enzymer). Emellertid, kan syntesen av dessa enzymer endast förverkligas genom kodad information i DNA. Eftersom de båda är beroende av varandra måste de existera samtidigt för replikering. Detta ger scenariot att liv uppstod av sig själv ett dödläge. Professor Leslie Orgel, en ansedd evolutionist från universitetet i San Diego Kalifornien, bekänner detta faktum i september 1994, i ett magasin utfärdat av Scientific American:

Det är ytterst osannolikt att proteiner och nukleinsyror, vilka båda är strukturellt komplexa, uppstod spontant på samma plats vid samma tillfälle. Ändå verkar det också omöjligt att ha det ena utan det andra. Och så vid första anblicken, kan man dra slutsatsen att liv skulle i själva verket aldrig kunna ha sitt ursprung på kemisk väg.

Utan tvekan, om det är omöjligt för liv att ha uppstått spontant som ett resultat av blinda tillfälligheter, då måste det godtas att livet blev ”skapat”. Detta faktum upphäver uttryckligen evolutionsteorin, vars främsta syfte är att förneka skapelsen.

Imaginär mekanism av evolution Den andra viktiga punkten som upphäver Darwins teori är att de båda koncepten som förts fram av teorin som ”evolutionära mekanismer” var förstått att ha, i verkligheten, noll evolutionär kraft. Darwin grundade sitt evolutionära påstående helt på mekanismen ” naturligt urval”. Vikten han lade på denna mekanism var tydlig i namnet på hans bok: The Origin of Species, By Means of Natural Selection…

Naturligt urval hävdar att de levande saker som är starkare och mer anpassade till de naturliga förutsättningarna i deras livsmiljöer kommer att överleva kampen för livet. Till exempel i en rådjursflock under hot av en attack av vilda djur, kommer de som springer fortast överleva. Därav kommer rådjursflocken bestå av snabbare och starkare individer.

Men, utan tvekan, kommer inte denna mekanism orsaka rådjur att utvecklas och förvandla sig till andra levande arter, till exempel hästar.

Därför har mekanismen för det naturliga urvalet ingen evolutionär kraft. Darwin var också medveten om detta faktum och var tvungen att ange detta i sin bok The Origin of Species:

Naturligt urval kan inte göra något förrän gynnsamma individuella olikheter eller variationer förekommer.

Lamarcks påverkan Så hur skulle dessa ”gynnsamma variationer” uppstå? Darwin försökte besvara denna fråga med utgångspunkt från den primitiva förståelse för vetenskap på den tiden. Enligt den franske biologen Chevalier de Lamarck (1744-1829) som levde före Darwin, förde levande varelser vidare de egenskaper de förvärvat under sin livstid till nästa generation. Han hävdade att dessa egenskaper, som ackumulerade från en generation till en annan, orsakade att nya arter bildades. Till exempel hävdade han att giraffer utvecklats från antiloper när de kämpade för att äta bladen på träden på höga träd och deras halsar förlängdes från generation till generation.

Darwin gav också liknande exempel i sin bok The Origin of Species, till exempel sade han att vissa björnar som gick ner i vattnet för att hitta mat förvandlades till valar över tid. Men, lagarna om arv som upptäcktes av Gregor Mendel (1822-1884) och som verifierats av vetenskapen om genetik som blomstrade under det tjugonde århundradet, fullständigt demolerade legenden att förvärvade egenskaper fördes vidare till kommande generationer. Således föll naturligt urval i onåd som en evolutionär mekanism.

Neo-darwinismen och mutationer I syfte att finna en lösning avancerade darwinisterna med ”Modern Synthetic Theory”, eller som det är mer allmänt känt som, Neo-darwinism, i slutet av 1930 talet. Neo-darwinismen adderade mutationer vilket är störningar som bildas i generna hos levande varelser på grund av yttre faktorer såsom strålning eller replikeringsfel som ”orsak till gynnsamma variationer” utöver naturlig mutation.

Idag är modellen som darwinister hyllar, trots sin egen medvetenhet om dess vetenskapliga invaliditet, Neo-darwinismen. Teorin hävdar att miljontals levande varelser bildats som ett resultat av en process där många komplexa organ hos dessa organismer (tex öron, ögon, lungor och vingar) genomgått ”mutationer”, det vill säga genetiska störningar. Ändå finns det ett direkt vetenskapligt faktum som totalt undergräver denna teori: mutationer medför inte att levande varelser utvecklas; tvärtom är de alltid skadliga.

Anledningen till detta är mycket enkel: DNA har en mycket komplex struktur och slumpmässiga effekter kan bara skada den. Den amerikanske genetikern B. G.

Ranganathan förklarar detta på följande sätt:

För det första, äkta mutationer är mycket sällsynta i naturen. För det andra, de flesta mutationer är skadliga eftersom de är slumpmässiga, snarare än ordnade förändringar i strukturen av gener; en slumpmässig förändring i ett högt ordnat system kommer att vara till det sämre, inte till det bättre. Till exempel, om en jordbävning skulle skaka en höggradigt ordnad struktur såsom en byggnad, skulle det finnas en slumpmässig förändring i ramen av byggnaden som med all sannolikhet inte skulle vara en förbättring.

Inte överraskande, har inget mutationsexempel som är användbart, det vill säga som är observerat för att utveckla den genetiska koden hittills konstaterats. Alla mutationer har visat sig vara skadligt. Det var förstått att mutation, som är presenterat som en ” evolutionär mekanism” faktiskt är en genetisk händelse som skadar levande saker och lämnar dem handikappade (den vanligaste effekten av mutation bland människor är cancer). Naturligtvis kan en destruktiv mekanism inte vara en ”evolutionär mekanism”. Naturligt urval å andra sidan, ”kan inte göra någonting av sig själv”, vilket Darwin också accepterade. Detta faktum visar oss att det inte finns någon ”evolutionär mekanism” i naturen. Eftersom ingen evolutionär mekanism existerar, kan ingen sådan imaginär process kallad ”evolution” ha ägt rum.

Den fossila dokumentationen: inga tecken på övergångsformer Det tydligaste beviset på att scenariot som föreslagits av evolutionsteorin inte ägt rum är fossila fynd.

Enligt de ovetenskapliga antagandena av denna teori har varje levande art vuxit fram ur en föregångare. En tidigare existerande art förvandlas till någonting annat över tid och alla arter har kommit till på detta sätt. Med andra ord fortsätter denna omvandling gradvis under miljontals år.

Om detta varit fallet, skulle flertalet mellanliggande arter ha funnits och levt inom denna långa transformationperiod.

Till exempel borde vissa halvt fisk/halvt reptiler levt i det förflutna som förvärvat vissa reptildrag förutom de fisk egenskaper de redan hade. Eller så skulle det ha funnits vissa reptilfåglar som förvärvat vissa fågeldrag utöver reptilhjärnans egenskaper de redan hade. Eftersom dessa skulle vara i en övergångsfas, borde de vara handikappade, defekta, lamslagna levande varelser. Evolutionister hänvisar till dessa imaginära varelser, som de tror har levt i det förflutna som ”övergångsformer”.

Om sådana djur någonsin verkligen existerat borde det finnas miljontals och till och med miljarder av dem i antal och mångfald. Ännu viktigare, resterna av dessa underliga varelser borde finnas i fossil. I The Origin of Species, förklarade Darwin: Om min teori stämmer, måste otaliga mellanliggande sorter som länkar samman de närmsta arterna från samma grupp säkerligen ha funnits… Följaktligen kan bevis för deras tidigare existens hittas endast bland fossila efterlämningar.

Emellertid var Darwin väl medveten om att inga fossil av dessa mellanformer ännu hade hittats. Han betraktade detta som en avsevärd svårighet i sin teori. I ett kapitel i sin bok med titeln ”Difficulties on Theory”, skrev han:

Varför, om arterna härstammar från andra arter genom omärkligt fina övergångar, kan vi inte överallt se otaliga övergångsformer? Varför är inte hela naturen i förvirring istället för de arter, som vi ser dem, väl definierade? …Men, med denna teori måste otaliga övergångsformer ha funnits, varför hittar vi inte dem inbäddade i oräkneliga antal i jordskorpan? …Varför är då inte varje geologisk formation och varje skikt fullt av sådana intermediära länkar? Geologi avslöjar förvisso inte någon sådan fint graderad ekologisk kedja; och detta kanske är den mest uppenbara och allvarliga invändning som kan pressas mot min teori.

Darwins förhoppningar krossades Men även om evolutionisterna sedan mitten av nittonhundratalet gjort stora ansträngningar över hela världen för att hitta fossiler har inga övergångsformer ännu avslöjats. Alla fossiler, i strid med evolutionisternas förväntningar, visar att liv uppstod på jorden helt plötsligt och fullt utvecklat.

En känd brittisk paleontolog, Derek V. Ager, erkänner detta faktum även om han är en evolutionist:

Poängen framgår, att om vi undersöker fossilfynd i detalj oavsett på nivån av order eller arter, finner vi – om och om igen- inte gradvis utveckling utan en plötslig explosion av en grupp på bekostnad av en annan.

Detta innebär att i det fossila rekordet framstår alla levande arter plötsligt och fullt utvecklade utan några mellanliggande former däremellan. Detta är precis motsatsen till Darwins antaganden. Detta är också mycket starka bevis på att alla levande ting är skapade. Den enda förklaringen till att levande arter uppstått plötsligt och i komplett i varje detalj utan någon evolutionär förfader, är att det blev skapat. Detta faktum medges även av den allmänt kända evolutionistbiologen Douglas Futuyma:

Skapelse och evolution, mellan dem uttöms möjliga förklaringar till uppkomsten av levande varelser. Organismer dök upp på jorden antingen fullt utvecklade eller så gjorde de det inte. Om de inte gjorde det, måste de utvecklats från befintliga arter genom någon process av modifiering. Om de uppstod i ett fullt utvecklat tillstånd, måste de verkligen ha skapats av någon allsmäktig intelligens.

Fossiler visar att levande varelser uppstod fullt utvecklade och i ett perfekt tillstånd på jorden. Det betyder att ”arternas uppkomst”, i motsats till Darwins förmodan, inte är evolution utan skapelse.

Berättelsen om mänsklig utveckling Ämnet som oftast tas upp av förespråkarna för evolutionsteorin är det om människans ursprung. Darwinisterna påstår att människan utvecklats från så kallade apliknande varelser. Under denna påstådda evolutionära process, vilken skulle ha startat för fyra, fem miljoner år sedan, skulle en del ”övergångsformer” mellan dagens människa och hans imaginära förfäder existerat. Enligt detta helt imaginära scenario är fyra grundläggande ”kategorier” listade:

1. Australopithecus 2. Homo habilis 3. Homo erectus 4. Homo sapiens Evolutionister kallar människans första så kallade apliknande förfader Australopithecus, vilket betyder ”sydafrikansk apa”. Dessa levande varelser är egentligen inget annat än en gammal ap-art som utrotats. Omfattande forskning på olika Australopithecus-prover av två världsberömda anatomer från England och USA, nämligen Lord Solly Zuckerman och professor Charles Oxnard, visar att dessa apor tillhörde en vanlig ap-art som dog ut och bar inte några likheter med människan.

Evolutionister klassificerar nästa steg i människans evolution som ”homo”, som är ” människan”. Enligt deras uppfattning är de levande varelserna i Homo-serien mer utvecklade än Australopithecus. Evolutionister utformade ett fantasifullt evolutionssystem genom att arrangera olika fossil av dessa varelser i en viss ordning. Detta system är imaginärt eftersom det aldrig har bevisats att det finns ett revolutionärt samband mellan dessa olika klasser. Ernst Mayr, en av tjugonde århundradets viktigaste evolutionister hävdar i sin bok One Long Argument att ”särskilda historiska (pussel) såsom livets, eller Homo sapiens ursprung, är extremt svåra och kan till och med motstå en slutlig, tillfredställande förklaring”.

Genom att beskriva kedjelänken Australopithecus > Homo habilis > Homo erectus > Homo sapiens, antyder evolutionister att var och en av dessa arter är varandras förfader. Dock har de senaste resultaten från paleontologer avslöjat att Australopithecus, Homo habilis och Homo erectus levde i olika delar av världen under samma tid.

Dessutom, har ett visst segment av människor som klassificerats som Homo erectus levt fram till mycket modern tid. Homo sapiens neandarthalensis och Homo sapiens sapiens (dagens människa) samexisterade i samma region.

Denna situation indikerar tydligt på ogiltigheten av påståendet att de är förfäder till varandra. En sen Stephen Jay Gould förklarade detta dödläge av evolutionsteorin, även om han själv var en av de ledande förespråkarna för evolution i det tjugonde århundradet: Vad har det blivit av vår stege om det finns tre samtida härstamningar av hominider (A. africanus, de robusta australopithecines, och H. habilis), där ingen härrör tydligt från någon annan? Dessutom, ingen av de tre visar några evolutionära tendenser under sin mandatperiod på jorden.

Kort sagt, scenariot av människans evolution som ”upprätthålls” med hjälp av olika ritningar av några ”hälften apa, hälften människa” varelser som förekommer i media och kursböcker, det är uppriktigt sagt med hjälp av propaganda ingenting annat än en berättelse utan vetenskaplig grund.

Lord Solly Zuckerman, en av de mest kända och respekterade forskarna i Storbritannien som forskat om detta ämne i åratal och studerat Australopithecus fossiler i femton år, konstaterade slutligen trots att han själv är evolutionist, att det i själva verket inte finns något sådant släktträd som förgrenar sig från apliknande varelser till människa. Zuckerman gjorde också ett intressant ”spektrum av vetenskap” som sträcker sig från dem han ansåg vetenskapliga till dem han ansåg ovetenskapliga. Enligt Zuckermans spektrum är de mest ”vetenskapliga” beroende på konkret data – vetenskapsområdena kemi och fysik. Efter dem kommer de biologiska vetenskaperna och därefter de sociala vetenskaperna. Vid änden av skalan, vilket anses vara den del som är mest ”ovetenskaplig” är ”extra sensorisk perception” -begrepp som telepati och sjätte sinne- och slutligen ”människans evolution”. Zuckerman förklarar sitt resonemang:

Vi flyttar sedan precis utanför registret av objektiv sanning in till det område av förmodad biologisk vetenskap, såsom extra sensorisk perception eller tolkningen av människans fossila historia, till där den troende (evolutionisten) tror allt är möjligt – och där den ivrigt troende (på evolution) ibland är kapabel att tro flera motsägelsefulla saker på samma gång. Berättelsen om människans evolution kokar ner till ingenting annat än de fördomsfulla tolkningar av några fossiler ojordade av vissa människor, som blint följer sin teori. Darwinistisk formel!

Förutom all teknisk bevisning vi hittills har behandlat, låt oss nu en gång för alla undersöka vilken typ av vidskepelse evolutionisterna har med hjälp av ett exempel så enkelt att det kan förstås även av barn:

Evolutionsteorin hävdar att liv formas av slumpen. Enligt detta irrationella påstående kom livlösa och omedvetna atomer samman och formade cellen, och på något sätt formade de sedan andra levande varelser, inklusive människan. Låt oss tänka på det. När vi för samman de element som är byggstenarna av liv såsom kol, fosfor, kväve och kalium, bildas bara en hög. Oavsett vilken behandling det genomgår, kan inte denna atomhög bilda en enda levande varelse. Om du vill låt oss formulera ett ”experiment” på detta ämne och låt oss undersöka på uppdrag av evolutionister, vad de verkligen hävdar, utan att högt uttala det under namnet ”darwinistisk formel”:

Låt evolutionisterna lägga massor av material som finns i sammansättningen av levande varelser såsom fosfor, kväve, kol, syre, järn och magnesium i stora tunnor. Vidare, låt dem lägga till i dessa tunnor, allt material som inte finns under normala förhållanden, men de tror är nödvändigt. Låt dem lägga till i denna blandning, så många aminosyror och så många proteiner – en enda som har en formationssannolikhet på 1 av 10950- som de vill. Låt dem exponera dessa blandningar för så mycket värme och fukt som de vill. Låt dem röra om detta med all tekniskt utvecklad utrustning de vill. Låt dem sätta de främsta forskarna bredvid dessa tunnor. Låt dessa experter vänta på tur bredvid dessa tunnor i miljarder, till och med triljoner år. Låt dem vara fria att använda alla typer av villkor de tror vara nödvändigt för en människas formation. Vad de än gör, kan de inte producera en människa från dessa tunnor, säger en professor som undersöker sin cellstruktur under elektronmikroskopet. De kan inte producera giraffer, lejon, bin, kanariefåglar, hästar, delfiner, rosor, orkidéer, liljor, nejlikor, bananer, apelsiner, äpplen, dadlar, tomater, meloner, vattenmeloner, fikon, oliver, vindruvor, persikor, påfåglar, fasaner, flerfärgad fjärilar eller miljontals andra levande varelser som dessa. I själva verket, kan de inte erhålla ens en enda cell av dem.

Korfattat, omedvetna atomer kan inte forma en cell genom att komma samman. De kan inte fatta ett nytt beslut att dela denna cell till två, sedan fatta andra beslut och skapa de professorer som först uppfann elektronmikroskop och därefter pröva sin egen cellstruktur under det mikroskopet. Materien är en omedveten, livlös hög, och det får liv av Allahs överlägsna skapelse.

Evolutionsteorin som hävdar motsatsen, är en total villfarelse som strider helt mot förnuftet. Bara genom att fundera lite på evolutionisternas påstående beskrivs denna verklighet, precis som i exemplet ovan.

Teknologi i ögat och örat Ett annat ämne som förblir obesvarat i evolutionsteorin är den utmärkta kvalitén på ögats och örats uppfattning.

Innan vi går vidare in på ämnet för ögat, låt oss kort svara på frågan om hur vi ser. Ljusstrålar som kommer från ett föremål faller motsatt på ögats näthinna. Nu, dessa ljusstrålar överförs till elektriska signaler av celler och når en liten plats i hjärnans bakre del, "centrum av vision". Dessa elektriska signaler uppfattas i detta centrum som en bild, efter en serie av processer. Med denna tekniska bakgrund, låt oss tänka lite. Hjärnan är isolerad från ljus. Det betyder att dess insida är helt mörk, och att inget ljus når den plats där den är placerad. Således är "center av vision" aldrig rörd av ljus och kan till och med vara den mörkaste plats du någonsin vetat om. Men, du observerar en lysande, klar värld i detta beckmörker.

Bilden som formas i ögat är så skarp och tydlig att inte ens tjugohundratalets teknologi har kunnat uppnå den. Till exempel, titta på boken du läser, dina händer som du håller den med, och lyft sedan huvudet och se dig runtomkring. Har du någonsin sett en så skarp och tydlig bild som denna på någon annan plats? Även den mest utvecklade TVskärm som producerats av de största tv-producenterna i världen kan inte ge dig en så skarp bild. Detta är en tre-dimensionell, färgad och extremt skarp bild. I mer än hundra år har tusentals ingenjörer försökt åstadkomma denna skärpa. Fabriker, stora lokaler etablerades, mycket forskning har gjorts, planer och projekt har gjorts för detta ändamål. Återigen, titta på en TV-skärm och boken du håller i dina händer. Du kommer se att det finns en stor skillnad i skärpa och distinktion. Dessutom, visar TV-skärmen dig en tvådimensionell bild, medans med dina ögon tittar du på ett tredimensionellt perspektiv med djup.

Under många år har tiotusentals ingenjörer försökt göra en tredimensionell TV och nå samma kvalité som ögats syn. Ja, de har gjort ett tredimensionellt TV-system, men det är inte möjligt att titta på det utan att använda speciella 3D glasögon och dessutom är det bara en konstgjord tre-dimension. Bakgrunden är mer suddig, förgrunden förefaller pappersliknande. Aldrig har det varit möjligt att producera en så skarp och distinkt syn som ögats. I både kamera och TV finns en förlust i bildkvalitet.

Evolutionister hävdar att den mekanism som producerar denna skarpa och distinkta bild har formats av slumpen. Nu, om någon hade sagt till dig att TV:n i ditt rum formats som ett resultat av en slump, att alla dess atomer bara råkade träffas och göra upp denna enhet som producerar en bild, vad skulle du tänka? Hur kan atomer göra vad tusentals människor inte kan?

Om en utrustning som producerar en mer primitiv bild än ögat inte kan ha skapats av en slump, då är det mycket tydligt att ögat och den bild som ögat ser inte kunnat skapats av en slump. Samma situation gäller örat. Ytterörat fångar upp de tillgängliga ljuden av hjärtörat och leder dem till mellanörat, mellanörat överför ljudvibrationerna genom att intensifiera dem, och innerörat skickar dessa vibrationer till hjärnan genom att översätta dem till elektriska signaler. Precis som med ögat, slutförs handlingen av hörandet i hjärnans centrum för hörande.

Situationen i ögat är också sant för örat. Det vill säga, att hjärnan är isolerad från ljud precis som för ljus. Den släpper inte in något ljud. Därför, oavsett hur bullrigt det är på utsidan, är insidan av hjärnan helt tyst. Ändå uppfattas de skarpaste ljud i hjärnan. I din helt tysta hjärna, lyssnar du på symfonier och hör alla ljud på ett trångt ställe. Men, skulle ljudnivån i din hjärna bli mätt med en exakt enhet i det ögonblicket, skulle det vara fullständig tystnad som råder där.

Som är fallet med bildspråk, har årtionden av arbete spenderats med att försöka skapa och återge ljud som är troget originalet. Resultatet av dessa ansträngningar är apparater för inspelning, hifi-system och system för avkänning av ljud. Trots all denna teknik och de tusentals ingenjörer och experter som har arbetat på denna strävan, har ännu inget ljud erhållits som har samma skärpa och klarhet som ljudet som uppfattas av örat. Tänk på högsta kvalitén av hifi-system som producerats av det största företaget i musikbranschen. Även i dessa enheter, när ljudet spelas in, försvinner en del av det; eller när du sätter på en hi-fi hör du alltid ett väsande ljud innan musiken börjar. Men, det ljud som är produkten av den mänskliga kroppens teknik är extremt skarpt och klart. Ett mänskligt öra uppfattar aldrig ett ljud tillsammans med ett väsande eller atmosfäriskt ljud som en hi-fi gör; utan det uppfattar ljud precis som det är, skarpt och tydligt. Det är på detta sätt det varit sedan människans skapelse.

Än så länge har inga konstgjorda syn- eller ljudupptagningsapparater varit så känsliga och framgångsrika i att uppfatta sensorisk data som ögat och örat. Men så vitt det gäller syn och hörsel, ligger en mycket stor sanning bakom allt detta.

Till vem hör medvetande som ser och hör i hjärnan?

Vem vaktar en lockande värld i hjärnan, lyssnar på symfonier och fågelkvitter och doftar rosor?

De stimulanser som kommer från en människas ögon, öron och näsa färdas till hjärnan som elektrokemiska nervimpulser. I biologi, fysiologi och biokemi böcker kan du hitta många detaljer om hur bilden formas i hjärnan. Men, du kommer aldrig komma över detta viktigaste faktum: vem uppfattar dessa elektrokemiska nervimpulser som bilder, ljud, lukter och sensoriska händelser i hjärnan? Det finns en medvetenhet i hjärnan som uppfattar allt detta utan att känna något behov av ett öga, ett öra och en näsa. Till vem hör detta medvetande? Naturligtvis hör det inte till nerverna, fettlagret och neuronerna som hjärnan innefattar. Det är därför darwinist-materialister, som tror att allt består av materia, inte kan svara på dessa frågor.

För, detta medvetande är anden skapad av Allah, vilket kräver varken ögat för att titta på bilder eller örat för att höra ljud. Dessutom behöver det inte hjärnan för att tänka. Alla som läser detta explicit och vetenskapliga faktum borde fundera på den allsmäktige Allah, och frukta och söka sin tillflykt till Honom, för Han pressar in hela universum i ett kolsvart rum på ett par kubikcentimeter, i en tredimensionell, färgad, skuggig och självlysande form.

En materialistisk tro Den information som vi hittills presenterat visar oss att evolutionsteorin är oförenlig med vetenskapliga rön. Teorins påstående om livets ursprung strider mot vetenskapen, de evolutionära mekanismer som föreslås har ingen evolutionär kraft, och fossiler visar att de nödvändiga mellanformerna aldrig existerat.

Så, vidare blir det självklart att evolutionsteorin bör skjutas åt sidan som en ovetenskaplig idé. Det är på detta sätt som många idéer, som universum-modellen för jordens centrering, har tagits bort från agendan för vetenskap genom historien.

Men, evolutionsteorin hålls kvar på agendan för vetenskap. Vissa människor försöker till och med representera kritik direkt riktat mot den som ett ”angrepp på vetenskapen”. Varför?

Anledningen är att denna teori är en oumbärlig dogmatisk tro för vissa kretsar. Dessa kretsar ägnar sig blint åt materialistisk filosofi och tillämpar darwinism för att det är den enda materialistiska förklaring som kan läggas fram för att förklara naturens mekanism. Intressant nog erkänner de också detta faktum från tid till annan. En välkänd genetiker och en frispråkig evolutionist Richard C. Lewontin från Harvard University, bekänner att han ” först och främst är en materialist och sedan en vetenskapsman”:

Det är inte att metoder och institutioner för vetenskap på något sätt tvingar oss att acceptera en materiell förklaring till den fenomenala världen, men tvärtom, att vi tvingas av vår första prioritet till materiella orsaker för att skapa en apparat för undersökning och en uppsättning begrepp som producerar materiella förklaringar, oavsett hur krångligt, oavsett hur mystiskt det är för den oinvigde. Dessutom är materialism absolut, så vi kan inte tillåta ett gudomligt (ingripande)…

Detta är tydliga uttalanden om att darwinism är en dogm som hålls vid liv bara för den sakens skull att följa materialismen. This dogma maintains that there is no being save matter. Därför hävdas det att livlös, omedveten materia skapade liv. Det insisterar på att miljontals olika levande arter (t.ex. fåglar, fiskar, giraffer, tigrar, insekter, träd, blommor, valar och människor) uppstod som ett resultat av ett samspel mellan materia, såsom hällande regn, blixtar och så vidare, ur livlös materia. Detta är en föreskrift som strider både mot förnuft och vetenskap. Ändå fortsätter darwinisterna att ignorant försvara det bara för att inte bekräfta, i sina egna ögon, den uppenbara existensen av Allah.

Alla som inte ser ursprunget av levande varelser med en materialistisk påverkan ser denna uppenbara sanning: alla levande varelser är verk av en skapare som är allsmäktig, all-vis och allvetande. Denna skapare är Allah, som skapat hela universum från icke-existens i den mest perfekta form och formade alla levande varelser.

Evolutionsteorin: den mest potentiella förtrollningen i världen Alla som är fria från fördomar och påverkan från någon särskild ideologi, som bara använder sitt förnuft och sin logik, kommer tydligt förstå att tron på evolutionsteorin, vilken för tankarna till vidskepliga samhällen utan kunskap om vetenskap eller civilisation, är helt omöjlig.

Som förklaras ovan, de som tror på evolutionsteorin tror att några atomer och molekyler som kastas in i en stort kar kan producera tänkande, resonemang, professorer och universitetsstuderande; vetenskapsmän som Einstein och Galileo, artister som Humphrey Bogart, Frank Sinatra och Luciano Pavarotti; liksom antiloper, citronträd och nejlikor. Dessutom, eftersom de forskare och professorer som tror på detta nonsens är utbildade människor, är det ganska försvarbart att prata om denna teori som ”den mest potentiella förtrollningen i världen”. Aldrig tidigare har någon annan trosuppfattning eller idé på detta vis tagit bort människors kompetens till orsaker, vägrat tillåta dem att tänka smart och logiskt och dolt sanningen för dem som om de fått ögonbindel. Detta är en ännu värre och mer otrolig blindhet än totemdyrkan i vissa delar av Afrika, folket i Saba dyrkar solen, Profeten Abrahams (as) stam dyrkar idoler de skapat med egna händer, eller några bland folket av profeten Moses (as) som dyrkar guldkalven.

I själva verket har Allah pekat på denna brist på förnuft i koranen. I många verser avslöjar han att vissa människors sinnen kommer stängas och att de kommer vara oförmögna att se sanningen. Några av dessa verser är som följer:

Men för dem som framhärdar i att förneka sanningen är det likgiltigt om du varnar dem eller inte - de vill inte tro. Gud har förseglat deras hjärtan och deras öron och täckt över deras ögon; ett strängt straff väntar dem. (Surat al-Baqara, 6-7) ...de har hjärtan som ingenting förstår, ögon som ingenting ser och öron som ingenting hör. De är som kreatur, nej, de är ännu vilsnare: de är de tanklösa, de likgiltiga. (Surat al-A‘raf, 179).

Även om Vi lät dem stiga upp till himlen och Vi där öppnade en port för dem, så att de fick fortsätta sin uppstigning och se de största tecken, skulle de säkerligen säga: "Vi är offer för en synvilla - nej, vi har blivit förhäxade!" (Surat al-Hijr, 14-15). Ord kan inte uttrycka hur häpnadsväckande det är att denna förtrollning kan hålla en så stor gemenskap i träl, att hålla folk från sanningen och inte bryta den på 150 år. Det är förståeligt att en eller ett fåtal människor kan tro på omöjliga scenarier och fordringar fulla av dumhet och ologiskhet. Men "magi" är den enda möjliga förklaringen till att människor från hela världen tror att omedvetna och livlösa atomer plötsligt bestämde sig för att komma samman och bilda ett universum som fungerar med ett perfekt system av organisation, disciplin, förnuft och medvetande; en planet som heter jorden med alla dess funktioner så perfekt anpassade till livet; och levande ting fulla av otaliga komplexa system.

Faktum är att i koranen relaterar Allah till händelsen av profeten Moses (as) och Farao för att visa att vissa människor som stöder ateistiska filosofier faktiskt påverkar andra genom magi. När Farao fick höra om den sanna religionen, sade han till profeten Moses (as) att han skulle träffa sina egna magiker. När profeten Moses (as) gjorde det, sade han till dem att visa sina förmågor först. Verserna fortsätter:

Som vi har sett kunde Faraos magiker lura alla, bortsett från profeten Moses (as) och de som trodde på honom. Men, hans bevis bröt förtrollningen eller "slukade upp vad de förfalskat", vilket avslöjas i versen:

Som vi kan se, när folk insåg att en förtrollning hade kastats över dem och de såg att det bara var en illusion, förlorade Faraos magiker all sin trovärdighet. Också idag, såvida inte de som är under påverkan av en liknande förtrollning, tror på dessa löjliga påståenden under deras vetenskapliga förklädnad och tillbringar sina liv med att försvara dem överger sina vidskepliga föreställningar, kommer också de att bli förolämpade när hela sanningen kommer fram och förtrollningen är bruten. I själva verket, den världskände brittiske författaren och filosofen Malcolm Muggeridge, en ateist som försvarade evolutionen under cirka 60 år men som senare insåg sanningen, avslöjar det läge i vilken evolutionsteorin skulle befinna sig inom en nära framtid i dessa termer:

Själv är jag övertygad om att evolutionsteorin, särskilt i den utsträckning den tillämpats, kommer vara ett av de största skämten i framtidens historieböcker. Eftervärlden kommer att förundras över att en så väldigt bräcklig och tvivelaktig hypotes kunde godtas med den otroliga godtrogenhet som den gjort. Den framtiden är inte långt borta: tvärtom, folk kommer snart se att "slump" inte är en gudom, och kommer att se tillbaka på evolutionsteorin som det värsta svek och den mest fruktansvärda förtrollning i världen. Den förtrollningen håller redan snabbt på att lyftas från axlarna på människor över hela världen. Många människor som ser dess sanna ansikte undrar med häpnad hur de någonsin kunde dras in i den.